Melodifestival och manlighet

Lördag: Den här helgen spenderades hos svärföräldrarna. Redan i bilen borde jag ha anat att något var i görningen, då svärfar säger: Håll i er, nu är det bråttom hem! Men jag intet ont anande lägger ingen tyngd på detta eftersom det är nyheter på tv.

Sen kommer nästa kommentar från svärfar: Gabriel, ska du sitta vid datorn?
Nja svarar jag oförstående och tittar mig omkring frågandes.
Då smäller det. Det är lördag och melodifestivals final. Det hade jag förträngt. Oh beautiful bliss.
Resten av resan blir en tystlåten stirra ut genom fönstret tur, medans resten av sällskapet diskuterar eventuella vinnande bidrag.

När vi kommer fram serveras det mat framför tvn. Mina val är att äta i min ensamhet på nedervåningen eller att göra dem andra sällskap framför schlagerdyngan. Jag väljer dock att äta med dem andra.
Jag är inte den som lätt tappar matlusten, men nu är det nära när Frida skumpar runt och sjunger nån kass låt. Får lust att dunka henne gul och blå bara för att få tyst på henne.


Sen går jag ner för att bänka mig framför datorn. Men blir uppropad när det är dags för Björn Gustavsson, då jag finner honom rolig. Men jag går snabbt ner. Måste säga att jag är grymt besviken, han var inte rolig!
Ansträngde sig för mycket enligt min mening...

Nu håller jag mig på nedervåningen tills schabraket är över.


Söndag:
Jag vaknar upp och känner att min manlighet behöver fyllas på efter gårdagens schlagerglimtar. Tittar ut, dimman ligger tjock.
Men nej det är inte dimma. Det är rök. Svärfar har börjat elda upp en av de tre enorma rishögar från upprensningen av tomten. Känner hur den otroligt manliga pyromanen inom mig vill ut...
Känner hur manligheten bara strålar ut. Hårt arbete och eld. Kan inte bli bättre... Eller kan det? Det visar sig att det kan det.


Lite smygreklam här kanske... Carlsberg you owe me for this one.